Finns spöke eller är det andar bara?

Spöke
En ande som har något ogjort eller otalt i de levandes värld. De söker ofta kontakt för att få hjälp med att gå vidare till sitt nästa liv. Spöken är ofta bundna till en
speciell plats.

Poltergeist
Ett elakt spöke som gillar att skrämma människor, genom att få föremål och annan omgivning att röra på sig.

Gengångare
En gengångare   är en skuggbild av en avliden människa, och är alltid bunden till en plats. En gengångare går inte att få kontakt med, då den snarare fungerar ungefär  som ett filmklipp än ett vanligt spöke.

Myling
En gengång- are av ett nyfött barn som mördats av sin moder, för att dölja oönskad födsel. Mylingar kan höras skrika, gråta och prata om natten.

Mara
Ett kvinnligt spöke som besöker sovande människor, och sätter sig på deras bröst för att kväva eller strypa sina offer i sömnen.


FÖR SPÖKJÄGARE!

Bara för att man inte har sett något spöke så behöver det inte innebära att man aldrig träffat något.

Antagligen är det så att alla märker av närvaron av spöken, men olika starkt. Det är nog också så att man måste lära sig att tolka signalerna. Har man aldrig kopplat en viss känsla till att det kan handla om spökerier så tror man naturligtvis inte att man "känt" av några spöken heller. Har man väl upplevt spökerier på något erkänt spökställe så kommer man ihåg känslan länge efteråt. Och man känner igen den när den dyker upp igen någon annanstans.

Det handlar alltså om att lära sig vara uppmärksam på de ofta små signaler som talar om vad som är på gång. Här tänker jag beskriva lite om hur jag reagerar i närheten av spöken. Det är inte säkert du reagerar likadant, men du kan kanske ha någon nytta av tipsen.

Olika sorters spöken: Det finns spöken av all
de sorter och de påstås ha vitt skilda orsaker till att spöka. Här kommer en liten redogörelse över de klassiska anlednigarna för spöken att vara just spöken. Och lite om de egenskaper som tillskrivs dem.

Kategoriseringen är min egen och kan naturligtvis ifrågasättas. Men eftersom inte detta är en vetenskaplig avhandling så gör det inte så mycket om gränserna blir lite flytande.


Varsel: Det finns otaliga varianter på varsel. Människor som i sitt dödsögonblick visar sig för nära och kära för en sista hälsning och spöken som kommer för att varna om olyckor för att förhindra dem.

Här handlar det om spöken som är nära förknippade med, antingen den person som upplever varslet, eller den händelse eller plats varslet handlar om. En avliden släkting, någon gammal trotjänare på gården eller liknande. Även ansvarsfulla brandvakter, poliser etc har en förmåga att dyka upp som varselspöken.

Olyckskorpar som förebådar olycka, sjukdom, död och annat elände är också väldigt plats och/eller släktbundna. Vissa sägs förebåda riktigt stora händelser som krig och jordbävningar. Dessa antas ofta ha varit storheter som kungar etc i livet och att de känner ett fortsatt ansvar för landet även efter sin död.

Varselspöken hör till dem som oftast syns och/eller hörs. Därför hör de också till dem som är lättast att identifiera via egna minnen, foton eller gamla porträtt.

Upp igen

Poltergeist: Det här kan vara ganska så elaka typer. Deras påhitt stämmer ganska väl överens med sådant som ilskna tomtar, vättar och annat oknytt anklagats för.

Det kan handla om allt från oskyldiga små hyss till våldsamma trakasserier och rent livsfarliga överfall. Poltergeistar riktar gärna sin irritation mot speciella personer. Antingen för att de inte gillar personen i fråga eller för att de vill ha huset/platsen för sig själva.

Enligt kyrkan handlar det om djävlar och onda andar som med fördel kan fördrivas med excorcism. Men det finns snälla poltergeistar också, även om de för det mesta har ett bisarrt sinne för humor.

Vårt vänliga lilla husspöke, Rebecca, nöjer sig med att tända trasiga lampor, dra ur kontakter och liknande småsaker när hon inte får tillräcklig uppmärksamhet.

 

Husspöken: Alla sorters spöken kan uppträda som husspöken. Den variant jag tänker på är av den vänliga sorten. En gammal ägare, trotjänare eller liknande som valt att sväva omkring i sitt älskade hus och hålla koll på saker och ting.

De kan surna till om deras favoritsaker blir flyttade eller "fel" folk flyttar in, men i grunden är de harmlösa. En del ser som sin uppgift att hjälpa och varna invånarna på alla sätt, vilket ibland kan vara rätt påfrestande trots de goda intentionerna.


Hjälpsökare: Dessa brukar definieras som själar som inte fått ro på grund av någon oförätt de råkat ut för.

Här återfinns mylingar, lönnmördade, drunknade och andra som av någon anledning inte hamnat i vigd jord. De vill uppmärksamma omvärlden på sitt orättvisa öde och slutar spöka om deras önskningar om t.ex en hederlig begravning uppfylls.

Det kan också handla om "naturliga dödsfall" som egentligen varit mord, människor som inte fått sin sista önskan uppfylld, barn som letar efter sina fäder etc.


Olyckligt kära spöken: Olyckliga flickor som sitter på någon klippa vid havet och väntar på sin trolovade som drunknat, rymt eller dött i något krig någonstans.

Älskande par som i smyg träffas på någon undanskymd plats som spöken eftersom de inte tilläts vara tillsammans i jordelivet... Tja, ni förstår säkert idén. Dessa spöken är i allmänhet för upptagna av sig själva för att ställa till förtret för andra.


Sonare: Denna kategori spöken är den mest spännande. Här är det mördare, tyranner och allehanda otäckingar som anses blivit dömda att för evigt irra omkring i fåfängt hopp om att till slut sona sina ogärningar.

Det finns historier om sentida släktingar som löst dessa spöken från sitt straff genom att "som ombud" ställa tillrätta det förfadern klantat till.


Giriga spöken: Här återfinns snåljåpar som oroar sig för sina efterlämnade förmögenheter. Giriga typer som sålt sin själ till Satan för att skaffa sig fördelar i jordelivet och andra girigbukar som hellre far runt som osaliga andar än släpper sina materiella tillgångar ur sikte.


Upp igen